När en medarbetare går in i väggen letar de flesta arbetsgivare först i arbetsmiljön: för hög arbetsbelastning, otydligt ledarskap, för lite återhämtning. Det är rimliga platser att leta, och ofta rätt platser. En del av notan för psykisk ohälsa på jobbet skrivs samtidigt någon annanstans, redan innan arbetsdagen ens börjat och rakt igenom den. Ett barn som inte kan vara i skolan den dagen. En skolskjuts som inte går att använda för att ensamåkning aldrig blivit beviljad. Ett vuxet barn utan aktivitetsersättning, trots att hen aldrig kommer kunna arbeta. Och under själva arbetsdagen: skolan ringer, den dagliga verksamheten ringer, barnet ringer, vården, kommunen, habiliteringen och Försäkringskassan ringer, var för sig, med sina egna ärenden som alla kräver svar just då.
Försäkringskassans lägesrapport om psykisk ohälsa i arbetslivet (2026:1) visar att stressrelaterad psykisk ohälsa stod för 22 procent av de totala kostnaderna för sjukpenning under 2024, motsvarande 9,9 miljarder kronor. Av dem som var sjukskrivna för stressrelaterad psykisk ohälsa uppgav 32 procent att faktorer i privatlivet försvårade återgången till arbete, och rapporten pekar bland annat ut ansvar för barn med svårigheter i vardagen och vård av sjuka anhöriga som återkommande orsaker.
Försäkringskassans socialförsäkringsrapport 2025:2, baserad på omkring 350 000 barn mellan 5 och 18 år med vårdkontakt för psykisk ohälsa mellan 2004 och 2024 (vilket i rapporten även omfattar neuropsykiatriska funktionsnedsättningar), visar en tydlig skillnad mellan grupperna. Under året efter barnets första vårdkontakt fick 22 procent av mammorna sjukpenning, jämfört med 13 procent bland andra mammor. Bland papporna var siffrorna 11 respektive 7 procent.
En studie från Linnéuniversitetet (Joana Vicente, 2023) belyser samma mönster ur ett bredare anhörigperspektiv, vård av barn, partner eller äldre föräldrar. Omkring 1,3 miljoner svenskar kombinerar förvärvsarbete med anhörigomsorg. Ungefär 40 procent av både kvinnor och män i den gruppen uppger minskad arbetsförmåga till följd av omsorgsansvaret, var tredje har svårt att fullfölja utbildning eller karriärutveckling, och var sjätte yrkesverksam kvinna går ner i arbetstid. Sju procent av kvinnorna lämnar arbetslivet helt, jämfört med tre procent av männen.
De två studierna mäter olika saker och ska inte blandas ihop, den ena gäller specifikt barns psykiska ohälsa och NPF, den andra anhörigomsorg brett. Tillsammans pekar de ändå åt samma håll: en del av det som syns som utmattning och sjukfrånvaro på jobbet har sin rot i en administrativ och känslomässig belastning som ingen friskvårdstimme eller medarbetarundersökning kommer åt, för att den uppstår utanför kontoret.
Det är där Funkity gör skillnad som personalförmån. Genom att göra ansökningar, överklaganden och kontakter med myndigheter begripliga och hanterbara för medarbetaren och dennes familj minskar vi den specifika belastningen, den som sällan syns i en generell friskvårdssatsning. För ett företag som redan lägger resurser på arbetsmiljö och hälsa blir det ett sätt att också adressera den del av notan som arbetsmiljöarbetet aldrig ensamt kan nå.
Källor:
